camillael

Flickan blödde ymnigt från huvudet, bredvid henne låg en sten av större storlek. Kan den ha orsakat såret i pannan?

-Hallå?

-Hallå, hör du mig? Hur är det med dig?

-Hon rör sig! Ring polisen, ring 112!

Det var en kall oktoberkväll och Anna var på väg hem från en kompis, dom hade sett på film hela kvällen, även om hon hade varit hemma hos Sofia så kände hon sig iakttagen. Som om något synat varje steg hon tog.

Några dagar tidigare på onsdagen när Anna och Sofia var i skolan kom en kille fram till dom, ingen hade sett honom förut, han var snygg men ändå lite konstig. Han babblade på om jobb och pengar, lite jobb och mycket pengar. Men det var inne i stan, ingen av dom fick åka till stan. Tio mil med bussen var för långt tyckte mamma. Han tjatade om att dom skulle komma på fredag. Tjejerna skyndade hem med visitkorten brännande i fickorna.

-Ska du åka? Frågade Sofia.

-Vet inte, ska du?

-Jag kommer aldrig få för mamma, inte du heller Anna.

-Det är lika bra att vi slänger dom här nu. Sa Sofia och rev sönder sitt visitkort.

Hon tänkte aldrig på att Anna inte inte gjorde samma sak.

Dagen blev kväll och plötsligt var fredagen där, nervositeten steg inom henne när hon ljög för Sofia för första gången, hon sa att hon bara skulle ta bussen några stationer till pappas jobb. Inte att hon skulle hela vägen in till stan och möta Robin, killen med visitkortet.

-Vi ses imorgon, vi hyr film och äter popcorn, eller hur?

-Ja, visst ring mig när du kommer hem.

-Självklart!

Sofia stannade till och undrade om allt kändes bra, men skakade av sig känslan av obehag och gick hem.

Anna mötte Robin vid busshållplatserna.

-Hej kul att du kunde komma, följ med mig så ska jag visa jobbet.

-Hej, jag kan inte stanna länge.

-Inga problem det tar bara tio minuter.

Hon möttes av stora järndörrar på något som såg ut som en nedlagd fabrik. Vågade hon gå in. Hon kunde ju inte ändra sig nu. Han hade ju gjort sig besväret. När dom väl kom in i lokalen så förstod hon genast vad hållhaken var. Servitrisjobb, det kan man kalla det, men naken det gick hon inte med på.

Hon gjorde det klart för Robin omedelbart att jobbet inte var något för henne men han insisterade på att hon skulle stanna och dricka en cola och snacka lite.

-Du kan tjäna mycket pengar, Anna. Du är vacker dom vackra tjejerna tjänar mest.

-Tack, jag är verkligen inte intresserad och vill åka hem nu.

-Kör mig tillbaka till bussarna nu, snälla.

-Ser du tjejen där, hon tjänar 50.000 i månaden, du är lika vacker som hon.

-Jag vill verkligen hem nu, snälla.

Hårt smällde han igen passagerare dörren efter henne, hon märkte genast att han var arg.  Kalla kårar reste sig över hela hennes kropp när han la sin hand på låret och förklarade att det var bäst att hon ändå tänkte över det här ordentligt en gång till. Hon skulle göra succé på hans ”cafe´”.

Anna kom hem långt efter att middagen dukats av, hennes mamma hörde bara att badrumsdörren smällde igen precis efter att hon kom in. Hon kom inte ut därifrån på två timmar, när mamma Lena frågade vad som var fel sa hon bara att hon var illamående och inte ville  ha någon middag, bara gå och lägga sig.

Sofia märkte genast att något hade hänt när dom möttes i videobutiken men Anna insisterade på att allt var bra, hon var bara trött och lite hängig. Hon skämdes så för att hon ljugit och gått på hans billiga lögner. Det finns inget som heter lite jobb och mycket pengar. Hela vägen hem till Sofia kände hon sig iakttagen, och den där bilen körde ju märkligt långsamt. Sofia märkte inget så hon inbillade sig säkert. Klockan blev tolv och det var dags att promenera hemåt. Dom kramades hej då och bestämde att ses och fika på ”Lottas” imorgon.

Anna hörde springande steg bakom sig, hon kände ett hårt slag mot huvuden, det rann något varmt ner för nacken.

-Du ska inte tro du kommer undan så lätt, lilla hora.

Sen somnar hon. Hur länge vet hon inte. Hon vaknar av ett svagt blå-vitt ljus och och röst som skriker långt borta ”Ring 112!”...