camillael

Det luktade illa, madrassen som hon vaknade på var lätt fuktig och stank av svett och smuts. Anna satte sig upp omtöcknad och uttorkad, hon hade legat i dvala i två dagar nu, inte haft någon ork att resa sig. Hon har aldrig skämt så mycket i hela sitt liv. Vad skulle hon nu ta sig till? Vem var han det där monstret hon träffat, hade hon kunnat ana? Troligtvis lite. Sofia anade ju oråd. Varför skulle inte hon kunnat gjort det?

Anna steg upp långsamt och kände en värk i ryggen, hon hade somnat på en tom flaska. Hon slet ner det solkiga lakanet som hängde för fönstret och såg att det var förseglat med stora plank som var fastspikade tätt, tätt.
Det knäppte till utanför dörren, en nyckel vreds om, snabbt kastade hon sig på madrassen igen och låtsades sova. Hon hörde Robins röst svagt utanför dörren, det var någon annan med. In kom en man i 50 år åldern, rökig och lortig. Han stängde dörren efter sig. I två timmar förgrep han sig på Anna. Hon trodde inte att hon skulle överleva övergreppet, han var stor tjock och äcklig. Han slog henne blodig och sparkade henne svagare och svagare.  När han var klar knackade han på dörren och Robin släppte ut honom. Hon såg att han räckte över en sedebunt till honom precis innan dörren smälldes igen.
Var det så här hon skulle ha det nu, skulle hon få ligga här? Tills när då? Dörren öppnades igen och in for en flaska vatten och en baguett med ost och skinka. Innan han stängde röt han åt henne att hon skulle bara våga sätta sig emot. Det var han som bestämde nu.
Anna åt långsamt baguetten den var seg och vanligt bröd hade aldrig smakat så illa som nu. Vattnet gick och dricka, hon drack som aldrig förr, tills hon kom på att hon inte hade någon toalett. Hon satte långsamt tillbaka korken på flaskan igen och bestämde sig för att vänta ett tag. Hon somnade.

När hon vaknade var det natt och tyst utanför, hade det gått ett eller två dygn hade hon ingen aning om. Hon hörde inte ett ljud. Kanske hon skulle försöka få upp planken på fönstret. Varenda liten rörelse gjorde ont, det var knappt så hon kunde resa sig. Tappra små steg närmade hon sig fönstret. Mellan små små springor kunde hon pilla in sina små fingrar och försiktigt böra dra. Det kanske inte var så svårt än då. Planket har nog suttit där ett par år och med den fukten som var här inne så hade det mjuknat lite. Hon bände upp en liten bräda och äntligen fick hon se lite ljus från en gatlykta. Hon hörde ett svagt ljud från en bil utanför. Nu var det bara att slita. Hon slet så fingrarna blödde och stickorna stod som nålar i händerna. Hon var så upptagen att hon inte hörde att ytterdörren låstes upp. Förskräck över vilket våningsplan hon var på när hon kommit halvvägs så fortsatte hon ändå, ivrigare nu.

Robin hörde direkt att det var något på gång inne från rummet. Han laddade sin revolver och vred försiktigt om nyckeln till Annas dörr. Nu hade hon bara en planka kvar, nu visste hon att friheten och mamma och pappa var nära. När hon bara fått upp den sista så kunde hon öppna fönstret och bara skrika allt vad hon hade. Hon tänkte till och med tanken på att hoppa om ingen hörde, allt susade genom hennes huvud. Robin iakttog Anna länge i sin iver att få upp planken, han hade länge planerat vad han skulle göra med henne. Han förstod att det var en tjej som bara skulle skapa problem och se så rätt han hade. Han laddade sitt vapen och stängde dörren om sig.

-Anna!
Skräckslagen vände hon sig om, hon han inte tänka,
-Neeeeeeeeeeeeeeej!!
Hon singlade mot golvet livlös.
Han vände sig om och gick.